Hur fungerar ett lås? Från kolv till cylinder

Ett lås är i grunden en anordning som ska hindra någon från att komma in där de inte ska. Det kan vara rent mekaniskt, elektromagnetiskt eller en blandning. I en vanlig svensk ytterdörr är det fortfarande mekaniken som gör jobbet, och den består av fler delar än de flesta tänker på. Här följer vi kraften från nyckeln i din hand till stålet i karmen.

Fyra delar som arbetar ihop

När man säger "låset" menar man oftast hela kedjan. Den består av:

1. Cylindern, där nyckeln stoppas in.
2. Låskistan eller låshuset, som sitter infälld i dörrkanten och innehåller mekaniken som flyttar kolvarna.
3. Kolvarna, fallkolven och regeln, som skjuts ut ur dörrkanten.
4. Slutblecket, stålplattan på karmen som kolvarna går in i.

Stöldskyddsföreningen beskriver en godkänd låsenhet som bland annat ett låshus tillsammans med ett cylinderlås eller ett tillhållarlås. Ingen del fungerar ensam.

Cylindern: låsets kod

Cylindern är den del som känner igen rätt nyckel. Stöldskyddsföreningen kallar den låsets "kod". Den vanligaste principen är stiftlåset, vars grundidé kan gå tillbaka till det forntida Egypten. Den moderna formen fick sitt genombrott med den amerikanske uppfinnaren Linus Yale d.ä. i början av 1800-talet. Hans son Linus Yale d.y. patenterade 1861 den lilla platta nyckeln med tandad kant som de flesta fortfarande känner igen.

Principen är enkel att förklara:

• Inne i cylindern finns en kärna som kan vridas, omgiven av ett fast hus.
• Genom båda går små stift i flera delar. Fjädrar trycker stiften nedåt mot kärnan.
• Utan nyckel ligger stiften tvärs över skiljelinjen mellan kärna och hus. Då går kärnan inte att vrida.
• Med rätt nyckel lyfts varje stift till exakt rätt höjd, så att skarven i stiftet hamnar precis i skiljelinjen. Då kan kärnan vridas.

När kärnan vrids driver den en medbringare på cylinderns baksida. Den griper in i låskistan.

Låskistan: mekaniken i dörrkanten

Låskistan är ett infällt lås. Det betyder bara att den sitter i en ficka som har frästs ut i dörrkanten. Ordet säger inget om hur bra låset är eller vilken nyckel det har. Infällda lås finns i hus i alla åldrar över hela Europa.

Inuti finns hävarmar och fjädrar som omvandlar en vridning till en rak rörelse. Två saker kan påverka dem:

• Handtaget, via en fyrkantsaxel som går rakt igenom låskistan. Det styr fallkolven.
• Cylindern eller vredet, som styr regeln.

I Sverige trycker man ned ett avlångt handtag, medan runda vred är vanligare i till exempel USA. Det är därför svenska låskistor har en fyrkantsnöt som tål att handtaget fungerar som hävstång.

Kolvarna: fall och regel

Fallkolven är fjäderbelastad och har en sned kant. Den håller dörren stängd. Den sneda sidan gör att den trycks in av sig själv när dörren slår igen, och fjädrar ut när den hittar hålet i slutblecket. Med handtaget drar du tillbaka den.

Regeln är rak och går inte att trycka in från sidan. Den rör sig bara när nyckeln eller vredet vrids. Det är regeln som låser. På engelska kallas ett lås utan fjädrande kolv *dead lock*, och det används ofta som komplement till en fallkolv.

Slutblecket: den bortglömda halvan

En regel är bara så stark som det den går in i. Slutblecket i karmen ska enligt Stöldskyddsföreningen hindra att kolvens ingrepp kan hävas. Det skyddar också karmen mot nötning från kolven, vilket spelar roll när karmen är av mjukare trä.

Många fel som upplevs som "låsfel" sitter här. Om dörren och karmen har förskjutits mot varandra skaver kolven mot slutblecket, och låset känns trögt trots att mekaniken är hel. Läs mer i kapitlet om när låskolven fastnar.

Varför det är bra att veta

När du vet vilken del som gör vad blir det enklare att beskriva ett fel, både för dig själv och för den du ber om hjälp. "Nyckeln går inte att vrida" pekar mot cylindern. "Handtaget hänger" pekar mot låskistan eller handtagets fjäder. "Det går bara att låsa om jag trycker på dörren" pekar mot slutblecket. Det sparar tid, och ibland en onödig reservdel.